Djupt inne i djungeln bor den lilla apan Viktor som är minst i en stor familj. Han vill inte äta annat än apelsiner. Det spelar ingen roll om mamma eller pappa försöker fresta med gurka, melon eller mangofrukter. Viktor spottar strax ut alltihop. Han kan inte äta sådant som är avlångt, gult eller fläckigt, påstår han. Till slut är alla apelsiner slut, men kan inte de komma till honom får väl han komma till dem, tänker Viktor och ger sig iväg för att leta. Långt hemifrån möter han en märklig fågel. Apelsinerna är slut i djungeln för länge sedan, säger fågeln. Men han kan erbjuda något annat som kanske kan passa Viktor. Viktor har aldrig sett något liknande tidigare, det är både avlångt, gult och fläckigt på samma gång. När den skeptiske Viktor väl fått av skalet och tagit den första tuggan, får han ur sig ett litet ljud: Mmm! säger han. Och han säger det med större och större eftertryck ju mer han mumsar i sig. Nöjd och glad letar han sig hem igen, fullastad med bananer. Och familjen därhemma låter sig väl smaka, ja, de blir lika förtjusta som Viktor. Snart brölar farfar ut sitt gillande över nejden och hela familjen flyttar för att komma närmare dessa gula godbitar. Sedan dess har apor alltid tuggat banan. Och Viktor spottar inte ut någon mat längre. En söt och humoristisk historia med många bottnar. Många barnfamiljer kan känna igen sig i matsituationen och skratta gott åt Viktor när han spottar ut det mesta med sin bestämda min. Och barnen får lära sig att något kan smaka gott fast man inte tror det.