Huvudpersonen i denna bok, Egon Schramm, växte upp i det bruna huset vid Alsenplatz i Hamburg och var en i raden av unga tyskar som hjärntvättades av den nazistiska propagandan. Egon blev medlem i Hitlerjugend och bara 17 år gammal inkallades han för att han tjänstgöra i Wehrmacht. Han stred på väst- och östfronten och blev krigsfånge hos amerikanerna och britterna. 24 år gammal kom Egon till Sverige. Här har han levt två tredjedelar av sitt liv men en skugga har jagat honom hela livet den nazistiska uppväxten i Tyskland. Boken väver ihop Egons berättelse med Forum för levande historias redogörelse om andra världskrigets framväxt och brott, sänkningen av fartyget Cap Arcona, frågan om det finns en svensk skuld till förintelsen och en kartläggning av den svenska nazismens utveckling och dagens högerextrema framgångar i Sverige och Europa. Egon Schramm, var i Hitlers våld. I Hitlers våld fanns också tusentals koncentrationslägerfångar på fartyget Cap Arcona, fångar som var nära befrielsen men dödades i en engelsk flygattack. Och i Sverige fanns det personer som riskerade att hamna i Hitlers våld vid en nazistisk seger i kriget, nämligen de radikala arbetare och kommunister som förvarades i arbetskompanier. 65 år har gått sedan freden kom till Europa men fortfarande finns européer som är engagerade i nynazistisk verksamhet. Slutsatsen kan bara bli en: andra världskrigets erfarenheter måste ständigt förmedlas. Historien är för viktig för att glömmas.