Vid prövningen av om en gärning utgör brott är det av central betydelse att skilja tillatna gärningar från otillatna. Att en gärning är tillåten kan ibland förklaras med hänvisning till vedertagna tolkningsmetoder eller skrivna undantagsregler. Men om detta inte är möjligt finns en möjlighet att bedöma en gärning som tillåten med stöd i en lara om social adekvans.

I denna bok analyseras social adekvans i såväl ett praktisk som ett rättsteoretiskt perspektiv. Särskild uppmärksamhet ägnas åt frågor som handlar om identifiering, systematisering, gransdragning och rackvidd. Men även frågor som handlar om behov och legitimitet diskuteras.

Ett övergripande syfte med undersökningen är att knyta samman rättsdogmatik, teoribildning och rättstillämpning på ett sätt som kan leda till insikter och kunskaper för rättstillämpare och lagstiftare, men härtill vara angeläget för såväl den interna straffrättsvetenskapliga diskussionen som för en mer allmän kriminalpolitisk diskussion.

En central slutsats är att det svenska straffrättsliga systemet är i behov av en lära om social adekvans. Behovet är emellertid begränsat till situationer där det inte går att förklara ansvarsfrihet med stöd i regler och principer som har en tydligare förankring i straffsystemet.