Det är en bok med djupt personlig ton. Författaren berättar om sin egen svåra resa inåt till de områden dit man sällan tar andra med sig och dit man själv fruktar att gå. Det är upplevelsen på det djup där fasader faller och inga säkerheter hjälper. Det handlar om det djup där själens hemligheter bor - och om vändpunkten där fruktan, skam och självförakt utmanas när man söker självkänsla, äkthet och Gud. Författaren berättar om smärtan när han inser att han inför publiken lever med ord och beteenden som signalerade styrka och trygghet, medan han innerst inne lider av mindervärdeskänsla och fruktan. Han plågas av sitt "duktighetskomplex" och av att inte våga bryta det. Boken är ett möte med en medmänniskas ärliga kamp för äkthet. Bitvis är det pinsam läsning: man känner igen sin egen nöd. Samtidigt är det glimtar av hopp i den läkekraft som hittar vägen till själens hemligheter. Det är en ömsint bok för den som söker och som anar att det handlar om egen strävan till ärlighet, om en medmänniskas axel att luta sig mot och om mötet med den stora barmhärtigheten som är nåd och gudomlig gåva.