Alla barnen håller andan och Eyeni kan nästan höra hur deras små hjärtan bultar av spänning. ”För där borta, i det ensamma berget bor han. En varelse, hemskare och mer fruktansvärd än monstren i era mardrömmar. En varelse som inte väjer sig för att döda.” Eyeni kan inte höra hjärtslagen längre. Hon är rädd för att deras små hjärtan har stannat av rädsla. En isande, kall tystnad tränger sig in i öronen så man kan höra dess igenomträngande ringande som ett svagt förevigt gående tjut. ”Draum”, säger Wareen.