I Iréne Wahlins dikter talar en människa, som i sin strävan efter ett värdigt liv gång på gång får uppleva att tillvaron inte låter sig fångas i ett lugnt sammanhängande flöde. Att närhet och isolering är ytterlägen, som båda är svåra att uthärda och hantera. Ensamhet är ett genomgående tema i hennes dikter, som gestaltar längtan efter gemenskap, kärlek och livstro. Detta är dikter för vilsna själar, en liten bok för oss alla. Här finner vi både klokskap och insikter om hur svårt det är att vara människa, men också ljusare dikter om tillväxt, befrielse och en fridsam försoning med sitt liv, sitt öde.