Gångjärnsfabrikören och ateisten Krister Wisser-Pesth dör och kommer till Wille, ”hållplatsen före Sankte Per”. Han ställs inför två alternativ, endera att genast slockna i den andra döden (den brinnande sjön) eller återvända till jorden för att omvända de tjugotre själar han vilsefört genom sin verksamhet i Etikhumanistiska föreningen och dess tidskrift. Han väljer den senare alternativet och kastar sig in i omvändelsebranschen, en betydligt svårare bransch än gångjärnsditon. Som ny i gamet tar han till okonventionella metoder (”Frälsningsarmén uppfann botbänken, Krister Wisser uppfann protokollet”, sa ärkebiskopen efter framträdandet i biskopsmötet). När Krister är på väg att lyckas inträffar det som absolut inte får hända. Sagt om några av Ingvar Laxviks tidigare böcker ”Festligt underhållande, uppsluppen och underfundig”. Uppsala Nya Tidning ”Ingvar Laxvik är i all sin galenskap en effektiv motvikt mot Sigge Stark-kristendomen”. Göteborgs-Posten ”Ja, det är en rolig historia, En kyrklig tokbok som dessutom lär ut åtskilligt om det bibliska”. Kvällsposten ”Animerad naturskildring och en frapperande levande bes-krivning av människor, natur och miljö”. Sundsvalls Tidning ”Journalistens rapphet, mystikernas underfundighet och den sakkunniges exakthet i miljöbeskrivningen”. Falu-Kuriren ”Han har glimten i ögat, trosgrunden under fötterna, kärleken i hjärtat och berättarglädjen i skrivmaskinen”. Skånska Dagbladet