Erik XIV är en av den svenska kungalängdens allra mest fängslande gestalter; glänsande och bisarr, frånstötande men ändå gripande. Hans dramatiska öde och hans komplicerade personlighet - den intellektuella och konstnärliga begåvningen men också vankelmodet, ärelystnaden och misstänksamheten, ibland över gränsen till förföljelsemani - slutar aldrig att fascinera. Ingvar Anderssons skildring av hans liv kom först ut 1935 och fick utomordentliga lovord. Sedan dess har den omarbetats och utvidgats och idag är den en klassiker bland kungabiografier.