Författaren presenterar en studie av fem barnhem för flickor i Stockholm från 1870 till 1920. I centrum står Stockholms stads uppfostringsanstalt för flickor som, liksom de övriga flickbarnhemmen, hade till uppgift att fostra flickorna till tjänarinnor. Författaren behandlar frågor som varför det var mycket vanligare med barnhem för flickor än för pojkar. Varför flickorna placerades på barnhem och hur deras liv utformades där. Vad som hände dem efter utskrivningen. Boken lyfter fram ett område inom barnens och barndomens liv som hittills varit ganska okänt.