Under 500 år har minoritetsgruppen romer efterlämnat fysiska och immateriella avtryck i det svenska kulturlandskapet, spår som dock endast sällan röner allmän uppmärksamhet. Samtidigt har den offentliga kulturarvssektorn under senaste decenniet genomfört ett tiotal riktade kunskapsprojekt kring romers kulturarv, projekt som oftast har inbegripit platser. Vi menar i denna rapport att kulturarvssektorns arbete med ett romskt landskapsbaserat kulturarv är en nyckelverksamhet, inte minst eftersom det underminerar varje historierepresentation som inte beaktar att svensk historia är brokig, mångfacetterad och långt ifrån homogen.
Inom forskningsprojektet Rörligare kulturarv har vi undersökt vilket sammantaget resultat dessa kulturarvssektorsprojekt har uppnått: vad ett svenskt romskt landskapsbaserat kulturarv kan vara, det vill säga vilka slag av platser, lämningar och historier som det nu finns kunskap om, men också hur kulturarvssektorsprojekten har varit organiserade, det vill säga hur man har arbetat rent konkret med den historiska kunskapen, och i vilken mån romer och resande själva har varit involverade.
Artiklarna i denna forskningsrapport rör sig mellan polerna "vägskälens kulturarv" och "kulturarv vid vägskäl". Den första polen anger att det konkreta kulturarv som här identifieras utgörs av ett närmast efemärt flödesrum (med allt vad det innebär med avseende på marginalisering i förhållande till etablerade kulturarvsmonument), medan den andra polen anger att just vägskälspositioner ger en möjlighet att vika av från huvudleden och fortsätta på en mindre känd men likaledes nödvändig väg: den som leder till "en vidgad självbild".