Vem är jag? Det kanske snarare är en fråga vi ställer till oss själva, än om det vi läser. Greppet att berätta i första person är lika gammalt som litteraturen själv, och inte något vi tänker på särskilt mycket. Just därför kanske det är extra befogat att då och då fråga sig: vem är jag?
De senaste åren har den litterära debatten i landet till stor del handlat om sanning kontra lögn, sjävbiografi kontra fiktion, och allt har kretsat kring vem i texten som egentligen talar som "jag", och vad detta jag kan tillåta sig att säga. Men ytterst få har brytt sig om att gå till botten med hur litteraturens "jag" använts i historien, och hur det återspeglar sig i vår tids litteratur. Därför är denna bok nödvändig för den som vill förstå berättandets grundprinciper.
I denna essä går Ingrid Elam med stor beläsenhet och nyfikenhet genom litteraturen från Sapfo över den helige Augustinus, den upplyste Rousseau, den lysande Charlotte Brontë, den stjärnklara Edith Södergran och den eldfängde Strindberg, ända fram till våra dagars jag- och dagböcker av stridbara författare som Jan Myrdal, Lars Norén, Maja Lundgren och Carina Rydberg. Och lyckas få lika många som överraskande svar på just detta: vem är jag?