Mamma och pappa har skilt sig.
Jag ska vara hos pappa över helgen.
Han har lovat att komma och hämta mig
på lördag förmiddag.
Jag väntar på honom.

Jag sitter överst på trappan
hopkrupen i den gröna koftan
som han köpte åt mig
på en affärsresa, tror jag.

Boken är skriven utifrån jagperspektiv, och gestaltar mellan raderna, och med hjälp av de uttrycksfulla färgbilderna, flickans besvikelse, och även hur hon slutligen accepterar situationen och går vidare.[...]
Två saker förmedlas starkt i boken, dels hur tungt det är för ett barn att bli sviken av sin förälder, dels hur bra en vuxen kan vara, utan att vara barnets biologiska förälder.
Den gröna koftan är en bok som lämpar sig bäst att läsa tillsammans och samtala om.
Birgitta Mark, Bibliotekstjänst Häfte 15105603