Det politiska fotomontaget gjorde sitt intåg i de första klasstrider som kameran har dokumenterat, Pariskommunen 1871, där det utnyttjades för att smutskasta kommunarderna.
Under 1920- och 30-talen blev fotomontaget, framförallt i Tyskland, ett vapen som effektivt visade på motsättningarna i samhället.
AIZ, Arbeiter Illustrierte Zeitung, en klassiker när det gäller bildjournalistik, slog med sina medvetna bildreportage in en röd kil i den nazistiska propagandan. AIZ experimenterade vid 20-talets mitt med fotomontage och när John Heartfield 1930 knöts till redaktionen fick tidskriften ett stort uppsving.
Heartfield sprängde den borgerliga konstens ramar, utmanade myten om den individualistiske
konstnären och skapade bilder för att förändra världen. Heartfield gjorde 239 signerade fotomontage för AIZ, som i denna volym för första gången presenteras tillsammans. Montagen sätts in i sitt historiska sammanhang, diskuteras och analyseras utifrån en materialistisk ståndpunkt.
I Sovjetunionen användes montaget för att propagera för det kommunistiska samhällsuppbyggandet. Även i Sverige gjordes framförallt under 1930-talet fotomontage i
Heartfields anda. I den digitala tidsåldern har montaget fått en framträdande plats inte minst inom
illustration och reklam. När det gäller det politiska fotomontaget framstår John Heartfield med sin vassa sax som en oöverträffad mästare inom genren.

Konsten spränger ramarna är Inger Fredrikssons doktorsavhandling i konstvetenskap från 1979. Hon har även utgivit I odjurets buk (bild Christer Themptander), Cavefors 1976 och Anders Zorn, Mannen, Mästaren, Myten, Öppna Ögon, 1987,
Inger Fredriksson är verksam som förlagschef, föreläsare och skribent.