46 män och två kvinnor - och lika många avtryck i Värmlands historia. När Ingemar Eliasson, själv landshövding i Värmland i tolv år, presenterar länets alla landshövdingar och hertigar från den allra första, Gustaf Leijonhuvud, får vi möta vitt skilda personligheter, gärningar och öden. Någon satt hela 26 år, en annan sköts till döds när Sverige anföll Norge 1814. En landshövding gav upphov till en litterär gestalt i Runebergs diktning medan en annan själv blev författare. Bland berättelserna har vi också landshövdingen som försökte få värmlänningarna att ägna sig åt mer kultiverat nöjesliv, men misslyckades. 

Länge var det adelsmän och officerare som fick jobbet, men i dag kan vem som helst bli landshövding. Författaren ger också en kort beskrivning av landshövdingens uppgift som chef för länsstyrelsen, vilka som blir landshövdingar och hur det går till. Vi får även en presentation av de sex prinsar som hittills blivit Värmlands hertigar, från Hertig Erik på 1200-talet till Hertig Carl Philip i dag. 

Ingemar Eliasson, född 1939 i Visnums-Kil, var landshövding i Värmland åren 1990 2002. Därefter var han riksmarskalk och chef för Hovstaterna till 2010 följt av uppdraget som Ordenskansler. På 1950-talet gick han på Handelsgymnasium i Karlstad och blev senare civilekonom i Stockholm. Under tjugo år var han politiker i olika befattningar. Eliasson gav 2013 ut sina memoarer med titeln Jag vet var jag kommer ifrån och har publicerat ett antal skrifter med tal och krönikor i skilda ämnen. Boken om Värmlands hertigar och landshövdingar har initierats av Karlstads Gillet. Delar av texten har publicerats i Gillets medlemsblad.