Varför lämnar den småländske lundateologen Anders Blomstrand 1857 sin akademiska bana? Mamma Severina är oroad över sin modersbundne och blyge sons beslut. Efter fyra månaders resa med segelfartyg når Anders Trankebar och verkar under 27 år som Svenska kyrkans missionär och språkman i Indien. Trots avståndet behåller mor och son närheten genom brevväxling och gemensamma ideal: pliktkänsla, kamp mot högmod och respekt för Guds vilja, som ger uppgiften och kraften. Severina får som gottgörelse ta hand om sonsonen Theodor. Anders skriver till sonen i Lund om sin saknad: Får jag se dig åter ansigte mot ansigte? Att skiljas från föräldrarna för att gå i skola i Sverige blir även nästa generations missionärsbarns öde. Boken bygger på familjebrev skrivna 1830- 1952. De äldsta finns på UB i Lund. De berättar i positiv anda om försakelser och om hopp om ett bättre liv för tamulerna med det kristna evangeliet och sociala insatser. De handlar också om livet i Sverige: det småländska ursprunget, det akademiska livet i Lund, möten med kulturpersonligheter, de stora samhällsförändringarna och de torftiga villkoren för en hemvändande missionär i krigstider. Familjegemenskapen binder samman berättelsen. Severina, Eva, Hilda och Hedvig har viktiga roller. Anders bror, kemiprofessorn Christian Wilhelm, gör en äventyrlig forskningsresa till Spetsbergen med Nordenskiöld 1861, går in för studentskandinavismen och förenar tro och vetande i en darwinistisk brytningstid. Brodern Fredrik, lektor i Göteborg, vädrar social-politiska idéer i sin tidning Förposten. Breven ger närhet och starka känslor kring en nu förlorad tidsanda. Boken är ett varmt och viktigt bidrag till svensk missions- och kulturhistoria.