Att vara skådespelerska på Konglig Theatern i Stockholm under 1800-talet innebar att tillhöra en missaktad yrkeskår. Skådespelerskan ansågs överskrida gränserna för det som var tillåtet för en kvinna, gränser som upprättats av män, kodifierats i tidens etiskt-didaktiska litteratur och vars ideal var den gifta kvinnan som uppoffrade sig för man och barn. Därför hamnade hon i vida kretsar utanför den sociala gemenskapen och uppfattades som en prostituerad i bokstavlig eller metaforisk bemärkelse. Paradoxalt nog kunde hon, som t ex Emilie Högquist, trots detta förvärva både makt, beundran och inflytande, på ett sätt som var få kvinnor förunnat. Vägen till ett sådant genombrott var inte alltid grundad enbart på konstnärliga kvaliteter, utan kunde också i hög grad vara beroende av lämpliga erotiska förbindelser eller andra vinstgivande kontakter. Få var dock de som likt Jenny Lind kunde nå internationell berömmelse och aktning.

I Mod och Försakelse ligger tonvikten inte främst på skådespelerskornas konstnärliga verksamhet utan på deras professionella och privata villkor. Med utgångspunkt i en genusteoretisk analys ges en bred och generell bild av olika maktrelationer mellan kvinnor och män inom den dåtida teaterns sfär. Också det enskilda skådespelerskeödet får sin belysning genom särskilda kapitel om den sedesamma Elise Frösslind och hennes motsats rebellen Henriette Widerberg. Verket är ett pionjärarbete och öppnar ett nytt forskningsområde inom kvinno- och teaterhistoria.