Immanuel Kant var en av de första tänkarna som förkunnade människovärdets totala oberoende av ras, nationalitet eller samhällsställning. I Grundläggning av sedernas metafysik från 1785, Kants första systematiska framställning av etiken, skriver han: »Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i såväl din egen som i varje annan person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål».


Det är också i denna skrift som Kant för första gången formulerar det kategoriska imperativet: »Handla enligt den maxim som tillika kan göra sig själv till allmän lag».


I den samtida etiska och moralfilosofiska diskussionen intar Grundläggning av sedernas metafysik en central ställning.