Efter att 1884 ha utgivit novellsamlingen "Giftas" atalades August Strindberg for "osedlighet". Bakom atalet lag hans hustrus narmaste vaninna, en fin societetsdam...Aven denna folklivsskildring - anakronistiskt avhandlande sederna i ett land som officiellt befriat sig fran sadana - ar for tidens smak omoralisk. Darmed forklarar sig likval forfattaren nojd, for han har uppnatt sitt mal, som ar att kittla tentaklerna pa en hycklande, kallblodig, blaserat rovlysten publik. I det sammanhanget ar bokens egentliga litterara fortjanster eller brister av underordnad betydelse. Den avgorande fragan ar snarare: vagar den argusogda hydran ens infor sig sjalv medge att den sett sin egen nuna i narrspegeln? Eller kommer den dar blott se en udda skildring av en samling individer sa hopplost och elitistiskt marginaliserade att varken inlevelseformaga eller teoretiskt grundad social medkansla formar na dem? Mycket talar for det senare. Men for den som i all stillsamhet vagrar ha sitt samvete i lag med sin samtid kan detta likval vara "arhundradets" roman.
Och om bara aklagaren forstod vad som egentligen star dar, skulle val aven undertecknad snart vara foremal for juridiska omsorger tillika hatska angrepp i dagbladens spalter. Kanske vore dock aven detta slags infama uppmarksamhet i sjalva verket en nad att stilla bedja om i den stora tystnadens och den kollektiva fortrafflighetens rike, dar aven de oskyldigt domdas skrin sedan tidernas morgon aro forutbestamda att klinga ohorda. Provinsen ar den dramatiserade tredje delen av den samhallssatiriska trilogi vars tidigare delar i kronologisk ordning utgors av bockerna Helvetets forgard och Tillsammans ar vi svaga.