Tuula Hirvonen var bara tre och ett halvt år när hon 1943 sattes på tåget i Helsingfors med destination Danmark. Ett barnlöst par några mil nordväst om Köpenhamn tog hand om henne. Trots att landet var ockuperat av Tyskland kunde det ta emot sammanlagt 4000 finländska barn. Efter den första chocken med en annan kultur och byte av språk anpassade Tuula sig snart till ett sorglöst liv på den danska landsbygden. Men en olyckshändelse, som ledde till att fosterfadern sjukpensionerades, lade sordin på tillvaron. 1946 krävde de biologiska föräldrarna att få tillbaka sin flicka. "En sista kram från Far och Mor och jag måste kliva på tåget. Jag trängde mig fram till fönstret för att vinka. Där stod Mor och grät och Far höll om henne. Då brast jag i tusen bitar."