Romanen Gertrud av Hermann Hesse i nyöversättning och med efterord av Hans Blomqvist och Erik Ågren. Hesse tilldelades Nobelpriset i litteratur 1946. Han är främst känd för romanerna Stäppvargen och Siddhartha. Bakhåll har tidigare gett ut två av Hesses böcker, Demian och Knulp. Här kommer nu ett annat av nobelpristagarens många mästerverk – romanen Gertrud – i nyöversättning.

Huvudperson är den blygsamme kompositören Kuhn som börjar få framgångar med sina tonsättningar på operascenerna runt om i landet.

Kuhn var med om en olycka som ung. De åkte kälke nerför en brant, han och en flicka som han var förtjust i, de var upprymda och obetänksamma och kastade sig handlöst ut i det okända. Tyvärr var turen inte på deras sida, kälken for fel och de störtade. Flickvännen klarade sig någorlunda oskadd men för Kuhn gick det sämre. Efter en lång sjukdomstid fick han ett besvärligt bestående men, han blev halt för livet.

Denna – kan tyckas – ganska odramatiska kroppsliga defekt får en avgörande inverkan på Kuhns självkänsla och självförtroende. Han blir en lysande kompositör som skördar lovord och beröm i sitt yrke, men självförtroendet återhämtar sig aldrig när det handlar om kärlek. Vilken kvinna skulle vilja ha mig, menar han, jag som är en tragisk krympling som mödosamt haltar fram när andra springer och dansar.

Ändå förälskar han sig i den firade operasångerskan Gertrud, i hennes röst, hennes person, i hela hennes väsen, hon är hans stora kärlek ? det är henne han skriver för.

De heta känslorna är dock inte besvarade. Gertrud accepterar Kuhn som vän, till och med som en god och nära vän, men Kuhn vill ju så mycket ännu mer. Vilken plåga det är att bara få vara "vän" till den man älskar!

Bokens tredje huvudperson är operasångaren Muoth. Han är Kuhns motsats. Muoth är stark, självsäker, skrytsam, en person som frodas i rampljuset som firad tenor, men som i det privata är olycklig, självdestruktiv, alkoholberoende och ofta uppför sig okänsligt och hänsynslöst mot dem som korsar hans väg.

Det vill sig inte bättre än att Gertrud blir kär i Muoth, trots att Kuhn varnar henne och berättar för henne vad Muoth har gjort mot andra kvinnor.

Romanen om Gertrud och Kuhn och Muoth och relationen mellan dessa tre är både finstämd och sorglig. Samtidigt är den förankrad i den klassiska musiken och operakonsten som hela tiden ligger i tematiskt samspel med berättelsen. En sann romanpärla, ett mästerverk.