Den mest urbana och experimentella av den finlandssvenska modernismens barn var Henry Parland, som dog 1930 bara 22 år gammal. Den enda bok han själv hann ge ut, Idealrealisation 1929, kallade den mer folkligt förankrade Elmer Diktonius för intellektuell knappnålshuvudsdikt. Henry Parlands enda roman Sönder (om framkallning av Veloxpapper) är en kärlekshistoria där fotografering och framkallning av bilder spelar en avgörande roll. Romanen blev aldrig helt fullbordad och utkom postumt, första gången i stark bearbetning av gunnar Björling och Rabbe Enckell i Återsken 1932 och senare i bearbetning av Oscar Parland. I denna nya utgåva av romanen kan man för första gången läsa texten sådan som Henry Parland själv hade utformat den. Hans uttrycksfulla lakoniska språk med för honom typiska språkliga innovationer kan nu läsas utan strykningar och bearbetningar. Redaktören för volymen, fil.dr. Per Stam har rekonstruerat texten och bidrar också med en kommentar.