Under 1900-talet har en ny sorts pedagogik tagit form. Parollerna har blivit självstyrt lärande, uppgiftsbaserat lärande och delaktighet – fokus riktas alltså på «lärande« och inte längre på «inlärande«. Nya tekniska möjligheter, satsning på kvalitetskontroll, kompetensutveckling och livslångt lärande är omständigheter i tiden som påverkar pedagogikens utveckling. Författaren menar att vi nu, vid millennieskiftet, söker förverkliga många av de tankar som tog form redan under franska revolutionens dagar. Därför bildar också Jean-Jacques Rousseau en utgångspunkt i denna boks första del, en översiktlig beskrivning av den moderna pedagogikens förgrundsgestalter. Tonvikten i framställningen ligger dock vid moderna portalfigurer, exempelvis Montessori, Steiner, Freinet, Dewey, Vygotskij, Bernstein, Piaget och Bruner, som alla sätts in i ett historiskt sammanhang.
Hur samhällsutvecklingen och dessa pionjärers arbete har lett fram till ett pedagogiskt nytänkande skildras i bokens andra del. Här ges en mycket konkret framställning av nya pedagogiska angreppsätt och arbetsmetoder. Vi möter bl a PBL (problembaserat lärande), casemetodik, nya former för kompetensbedömning, utvärdering och kvalitetssäkring Bokens första del är en revidering och omstrukturering av Riktningar i modern pedagogik, den andra delen är helt nyskriven.
Boken riktar sig till lärarutbildningar, pedagogikstuderande och intresserade av pedagogisk utveckling och ledarskap.
Henry Egidiushar mångårig erfarenhet inom pedagogisk forskning och lärarutbildning. Han har även utarbetat ett flertal referensverk inom psykologi, pedagogik och psykoterapi.
