"Egentligen skulle det blivit en dikt på tolv sidor, där jag tänkte utforska mitt judiska, tyska och svenska arv.
Fast diktformen var nog inte riktigt lämpad för uppgiften. Allt jag ville få sagt, fick inte plats i det formatet. Christine Falkenland såg det på en gång. Hon läste diktsviten och sade frankt att jag borde titta på den igen. Det var så mycket jag försökte få plats med, diskutera och genomlysa i alldeles för få ord och ett begränsat format. Alltså tittade jag på dikten igen. Funderingar jag har om konstnärskap och arvet vi bär efter våra föräldrar i generationer. Om förlåtelse och ondska, den som alltid finns där, redo att skölja över oss skulle vi ge efter för en sekund. Goda minnen och de dåliga, löften svikna och hållna till varje pris. Tystnaden som döljer hemligheter, dem vi ibland hyser också inför oss själva. Om ärlighet och att våga prata om vår historia utan skam.

Så föddes konstnären Albert Morgenstern, romanens centralfigur, som fått ta konsekvenserna av mina tankar, känslor och idéer, dem jag har kring dessa teman. Till sist, först och främst är förstås "Den sista av 38" helt enkelt en manifestation av min stora lust, att få berätta en bra historia."

Henry Bronett