Henrika Ringboms poetiska essä utgår från en resa till Japan, en försoningsresa, en livsförändringsresa. Men det börjar långt tidigare, med en pappa som på väg till Japan förlorar sin egen pappa, en liten flicka som firar sin åttonde födelsedag i kimono och en mamma som av misstag dricker sig berusad på sake. Det hinner gå fyrtio år innan flickan bokar biljett till sin längtans land. Inte heller då kommer hon iväg, för marken skakar under Stilla oceanen och en väldig våg sköljer in över den japanska östkusten. Men japanerna visar ännu en gång prov på hur man kan skapa mening av förödelsen och utan stora gester igen bygga upp sitt liv. Allt som finns kommer att förgås – desto större skäl att skåla i risvin när körsbärsblommorna slår ut. Mötet med Japan blir transformerande och ger livet ett djup som bottnar i just den insikten: det gäller att ta vara på det som finns så länge det finns.

Citat:
Här sitter jag nu på ett ryokan i Kyoto och väntar på en japansk poet som bjudit mig hem till sig på lunch.
I Finland är det påsk, långfredag.
För tio år sedan på långfredagen 2002 var jag nyopererad och fick lämna sjukhuset.
Jag var trött på ett helt annat sätt än nu och så i min morgon, början skulle jag skriva, av något jag inte hade en aning om.
Jag har kommit en lång väg.
Jag är trött och det blåser och är ruskigt ute.
Men hit har jag kommit, därifrån hit.
Jag önskar att jag skulle ha kunnat tala om det för mig då.
Att jag skulle leva tio år senare, att jag skulle ha blivit frisk och ännu känna mig ganska ung, att jag skulle få skriva och resa.
Här är jag nu, till Kyoto har jag kommit, hitskickad som en rekyl på de svåra vårarna.
Jag är ganska lyckligt lottad och tycker mig veta en hel del om vem jag är, fast någon på natten i en dröm frågade: ”Vem är du?”


Henrika Ringbom (f. 1962) bor i Helsingfors och är verksam som författare och översättare, särskilt av finsk lyrik. Hon debuterade 1988 med diktsamlingen Båge och har sedan dess gett ut ytterligare sju verk, både poesi och prosa. Den japanska kulturen och litteraturen har sedan länge fascinerat henne. Hennes senaste bok, diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar, var nominerad för Runebergspriset. Hennes dikter har översatts till bland annat engelska, tyska och italienska.