Den mänskliga tillvaron är splittrad, idag kanske mer än någonsin tidigare. Är det då längre möjligt att hålla fast vid föreställningen om en gemensam mänsklig identitet som förenar alla klotets invånare? Och kan man med trovärdigheten i behåll hävda att kyrkan utgör en enda sammanhållen organism som överskrider tidens och rummets gränser?

Liknande frågor gör sig påminda inför universum i dess storhet, skönhet och totalitet – kosmos. Går det att tänka sig en värld som sträcker sig bortom rutin, relation och min egen person men som ändå innesluter vardagen?

Ett gemensamt kosmos vänder sig särskilt till dig som i och med yrkesrollen eller utifrån personligt intresse har anledning att reflektera över den helhet som inkluderar musik, liturgi och teologi. Det är utifrån en sådan medvetandegjord position i tid och rum som vi kan orientera oss som tillvarons pilgrimer. Vi har denna utgångspunkt i ryggmärgen och i det kollektiva minnet: en plats för dig och mig, en enda mänsklighet, en universell kyrka, ett gemensamt kosmos.