I Kriminalpolitik. Brott och straff i Sverige sedan 1965 presenteras kriminalpolitikens förändring i förhållande till brottslighetens utveckling. I ett lite längre perspektiv har brottsökningen planat ut, våldsbrotten inte ökat och ungas brottslighet minskat.
Kriminalpolitiken har under samma tid påtagligt ändrat karaktär. Den utmärks alltmer av politisering, skärpta straff och en känslomässig snarare än en rationell hållning. Tre brottstyper har stått i fokus för denna utveckling: narkotika, våld och organiserad brottslighet.
En alltmer straffinriktad kriminalpolitik har inte påverkat brottsligheten och tryggheten. Däremot har politiker, media och andra opinionsbildare skapat en alltmer alarmistisk syn på brott och straff och bidragit till bilden av ett Sverige i kris. Denna utveckling analyseras i boken i förhållande till den allmänna politikens utveckling och till politikens ändrade förutsättningar.