Verklighetens beskaffenhet:
De har lyssnat till samma toner.

De ler som vanligt mot varandra.
När hon ler brukar han kalla henne
sin Mona-Lisa.
När han ler brukar hon kalla honom
sin öppna bok.

Den här gången är det annorlunda.
Hennes leende utstrålar en ren och skär glädje.
Hans en stor osäkerhet.

På promenaden hem efter konserten
går de för ovanlighetens skull hand i hand.
Behöver de varandra igen?