Hitlerdossiern skrevs på Stalins beställning av två tyska officerare i sovjetisk fångenskap. De hade befunnit sig i führerns omedelbara närhet i många år och deras berättelse ger ett osminkat porträtt av Hitler och häpnadsväckande inblickar i hur nazistaten fungerade.

Den här boken hade först bara en enda läsare; Josef Stalin – och var sedan försvunnen i ryska arkiv i över femtio år. Stalin trodde inte på rapporten om Hitlers självmord och gjorde därför allt för att få tag i överlevande som var förtrogna med nazistledarens omgivning och genom deras berättelser komma sanningen på spåren.

När Otto Günsche och Heinz Linge tillfångatogs var detta ett kap för den sovjetiska säkerhetstjänsten. Ingen annan hade varit så nära nazistledaren under så lång tid som de två. De kände till hans dagliga rutiner, matvanor, humörväxlingar och sjukdomshistoria. Som adjutanter hade de lärt känna sin arbetsgivare som officiell regeringschef, de hade hört vad han sade om besökare, generalerna och gamla vapenbröder. Och de hade befunnit sig vid Hitlers sida under de sista månaderna, och sett hur han från bunkern i Berlin ledde Tyska riket mot katastrofen. Dessutom hade Günsche deltagit i lägeskonferenserna, från vilka inga protokoll finns bevarade.

På så sätt skapades under åren 1948–49 ett unikt dokument om Tredje riket. Günsches och Linges minnen ger häpnadsväckande inblickar i hur nazistaten fungerade.