Risken att bli utmanad eller bli tvungen att utmana på duell var en ständig realitet för äldre tiders adelsmän. Deras tankesätt och uppträdande påverkades av att de ständigt skulle vara beredda att med vapen i hand försvara sin heder och riskera sitt liv. Att alltid ha värjan till hands vid sin sida var den främsta klassmarkören och skilde adelsmannen från övriga klasser. Vid hoven fanns fäktmästare som utvecklade nya tekniker och metoder. Med tiden kom fäktning dock att bli inte bara en sysselsättning för duellanter utan också en populär form av fysisk träning och fostran.
Henning Österberg, själv fäktare, skildrar duellens och fäktkonstens historia i ett europeiskt perspektiv med särskilt fokus på utvecklingen i Sverige. Läsaren får ta del av kungars och kända personers duellhistorier på liv och ibland död.