"Prince visste det. Och jag visste det. Det fanns en skönhet som fick en att känna sig fri och ömtålig som ett vilt djur. En gång hade den varit vår och vi hade glänst som den sjunkande solen i havets krusningar.

Prince visste det. Vi båda visste det. Det fanns något i kvinnligheten som inte kunde vara kvinnornas eget. Vi kände igen det. Vi saknade det. Vi ville ha det tillbaka."

När skådespelerskan Lana Clarkson i februari 2003 hittas död i Phil Spectors hus i Los Angeles går det en ristning genom tillvaron för berättarjaget i Allt jag begär. Dödsskottet i Kalifornien väcker minnen från de första önskedrömmarna, de tidigaste fantasierna om vad han hoppades att livet skulle vara. De som tog form i pojkrummet i Huddinge i början av åttiotalet och som var så åtråvärda och starka att de knådade hans kropp och formade den på nytt. Men när han återuppväcker minnesbilderna och tittar på dem med den vuxnes blick ter sig drömmarna inte lika oskyldiga längre, inte lika harmlösa. Som om de i själva verket utgör en liten del av den rättegång som precis ska ta sin början.

Allt jag begär är en litterär dissekering av den manliga blicken inifrån en kropp som skaver mot sina kanter. Det är en ömsint, uppriktig och livsfarlig begärsutredning.