Hendrik Groen är 83¼ år gammal och bor på ett äldreboende i Amsterdam. Han har tröttnat på att alltid vara korrekt, intagande, vänlig, belevad och hjälpsam. ”Jag tänker inte tycka om gamlingar i år heller”, skriver han i sin dagbok, och det blir inledningen till en charmig och dråplig rapport inifrån åldrandets värld. Det handlar om vänskap och kärlek i livets bortre ände. Om skröplighet, förfall och död, men också om hur man på bästa sätt står emot tristessen och ger dagarna på äldreboendet mening. Det handlar kort sagt om den eviga frågan om hur man ska göra någonting meningsfullt av det liv man har kvar att leva.

Med en stor portion humor, ofta ganska svart sådan, och en ironi som hela tiden ligger alldeles under ytan avhandlas såväl stora som små ämnen. Men det är de små händelserna som får det största utrymmet, allehanda jäkelskaper som många äldre drabbas av: ekonomiska bekymmer, försämrad hälsa, ett ständigt växande vårdbehov och existentiell ångest i största allmänhet.

Hendrik Groens roman har blivit en enorm succé i Holland och är såld till mer än tjugofem länder.