1931, vid en tidpunkt då den moderna arkitekturen som projekt och utopi
genomgår en avgörande internationell kris, publicerar sex av de viktigaste
företrädarna för den moderna rörelsen i Sverige manifestet Acceptera.
Med denna text inleds den svenska modernismens särutveckling. Helena
Mattsson och Sven-Olov Wallenstein analyserar här detta manifest och
dess retoriska strategier, hur det upprättar en ny relation till det förfl utna
och försöker gestalta innebörden i en specifikt svensk modernitet.