Sommaren 1779 blev Ingeborg gravid med en gift man. Hon förstod snart att det var ett levande barn hon bar, ett barn som hon bestämde sig för att förtiga. Skammen över graviditeten och rädslan för vad ett utomäktenskapligt moderskap skulle kunna innebära fick henne att tiga. Graviditeten blev svår och ensam. Ingeborg dolde sitt tillstånd så gott hon kunde samtidigt som kvinnorna i hennes närhet ansträngde sig för att avslöja hennes hemlighet. Framfödandet skedde i enslighet och direkt efteråt kastade Ingeborg barnet på elden. Men trots att beviset var borta blev den vardag som Ingeborg nu förväntat sig inte av. Frågorna tystnade inte. Kvinnorna i Ingeborgs närhet ansträngde sig hårt för att uppenbara sanningen och till slut gav hon vika för deras intensitet. Efter många månaders vånda och benhårt förnekande släppte slutligen Ingeborg taget och erkände sig skyldig till barnamord.


Varför teg Ingeborg och varför ansträngde sig de omgivande kvinnorna så hårt för att avslöja henne? "Kvinnovärldar och barnamord" försöker besvara dessa frågor och undersöker samtidigt kvinnovärldarnas roll och den makt de förfogade över i lokalsamhället.