Det som en gång var kretsar kring frågan: Hur kan vi människor, med den kunskap vi i dag besitter, acceptera att vi rör oss mot en oåterkallelig förstörelse av vår egen livsmiljö?
Helena Granströms långessä är skarp, provocerande och filosofisk och vågar ta ett stort grepp. Här ryms frågor om teknik och utveckling, politik och ekonomi, ideologi och biologi. Samtidigt kompliceras framställningen av en inflätad skönlitterär berättelse om en ung kvinna som företar en fjällvandring och tvingas möta sina egna föreställningar om naturen.