Barnavårdsmannauppdraget skapades på 1910-talet för att övervaka och hjälpa föräldrar till utomäktenskapliga barn. Barnavårdsmännen skulle bland annat utreda faderskap och driva in underhållsbetalning. Trots yrkesbeteckningens maskulina klang var barnavårdsmannen ofta en kvinna. I mötet mellan barnavårdsmän och ogifta mödrar och fäder kom samhälleliga idéer kring klass, kön, sexualitet, familj och föräldraskap att ställas på sin spets.

Helena Bergman skildrar den svenska barnavårdsmannainstitutionens historia under första halvan av 1900-talet och riktar uppmärksamhet mot en rad viktiga frågor från välfärdsstatens tidiga år. Att fostra till föräldraskap studerar relationerna mellan män och kvinnor, mellan profession och samhälle, och mellan stat och individ i det framväxande moderna Sverige.