I den här avhandlingen gör man ”musikerns analys” (performer’s analysis) av fyra av Betsy Jolas (1926–) soloverk: pianoverken Signets. Hommage à Ravel (1987) Mon ami. Ariette variée à chanter-jouer pour pianiste femme ou enfant (1974), Ô Bach! (2007) och cembaloverket Auprès (1980). På vägen relateras till några andra Jolasverk: cembaloverket Autour (1973), pianoverken Pièce pour (1997) och Calling E.C. (1982) samt celloverket Épisode cinquième (1983). Forskarens eget musicerande har en central ställning i analyserna. Jolas musik framförs inte ofta, och det finns inte heller mycket forskning om henne.