Tenn har använts som konstnärligt material i århundraden. Modernt svenskt tenn bjuder på en kort tillbakablick av denna användning men är framför allt koncentrerad på utvecklingen under de senaste åttio åren, från 1920-talets tennfeber till i dag.
Estrid Ericson öppnade 1924 i samarbete med konstnären Nils Fougstedt Svenskt Tenn, en kombinerad verkstad och butik som gav en avgörande impuls. Av det mjuka tennet med sin vackra pudergrå lyster kom konstnärer och arkitekter att skapa dekorativt underhållande prydnads- och nyttoföremål samt tennklädda möbler. Bland pionjärerna fanns Gösta Adrian-Nilsson, Anna Petrus och Uno Åhrén. Parisutställningen 1925 innebar ett internationellt genombrott, som resulterade i svenska framträdanden i städer som Zürich, New York och London. Tillverkningen av tennföremål sköt fart i hela landet, och glansperioden varade i två decennier.
Tio kvinnliga formgivare, bland annat Signe Persson-Melin, Ingegerd Råman, Eva Hild och Eva Schildt, har nu, åttio år senare, givit sig i kast med att ge tennet nya spännande uttryck.