Detta är den tredje och fristående delen i Hector Bianciottis svit självbiografiska berättelser, där de båda föregående heter Vad natten berättar för dagen och Kärlekens långsamma steg. Själv kallar han dem för ”autofiction” – således inte regelrätta memoarer utan en impressionistisk fresk där berättaren är medveten om minnets nyckfullhet.

Efter fyrtio års frånvaro återvänder den nu etablerade och berömde författaren till sitt barndomsland Argentina, där han för första gången sedan flykten från landet träffar sina nu åldrade syskon och släktingar. Hector Bianciotti, född 1930 i Argentina av utvandrade piedmontesiska fattigbönder, flydde landet under Perondiktaturen och levde i Italien och Spanien innan han etablerade sig i Paris intellektuella kretsar som författare och kritiker. Han är numera ledamot av Franska Akademien.