När 2005 års nobelpristagare i litteratur Harold Pinter höll sitt nobelprisanförande var det många som tappade hakan. Aldrig förr hade den tribun som nobelpriset innebär använts för ett ­sådant politiskt brandtal. Med stor retorisk skicklighet och pregnans gjorde Pinter talet till en svidande uppgörelse med den politiska lögn som enligt honom regerar i västvärlden.

För en svensk publik som bekantat sig med Harold Pinter genom hans pjäser kom detta kanske som en överraskning. I England däremot hade Pinter sedan länge en position som ett "nationens samvete". Hans fräna uttalanden­ om USA:s och Natos militära angrepp i allmänhet och den dåvarande premiärministern Blair i synnerhet väckte stort rabalder i brittiska medier.

Frihetens språk är en antologi med politiska texter och dikter som fördjupar bilden av ett av vår tids mest betydelse­fulla författarskap.

"Trots synnerligen dåliga odds tror jag att en orubblig, bergfast och hårdnackad intellektuell beslutsamhet för att fastställa vad som verkligen är sant i våra liv och samhällen är en fundamental förpliktelse, som åligger oss alla som medborgare. Den är i själva verket tvingande.

Om en sådan beslutsamhet inte innefattas i vår politiska vision har vi inget hop - människans värdighet." Ur Nobelpristalet

"I författandets postmoderna kändisvärld delas priser ut till dem som ­konkurrerar om kejsarens gunst; de politiskt riskabla göre sig icke besvär.

Undantaget är Harold Pinter. Det är bara han som inte är tyst och inte pladdrar, som är modig och gör sin röst hörd." John Pilger i förordet