En dag mot slutet av 1900-talet kunde en flanör i Stockholm blicka ut över en sjudande verksamhet vid Skeppsholmens och Djurgårdens kajer. Liv och rörelse med båtsmän, artillerister och hantverkare i arbete. Galärer, skärgårdsfregatter och kanonslupar längs kajkanterna.
Där låg Stockholmseskadern av skärgårdsflottan, beredd for övningar i fredstid eller för allvarligare uppdrag under ofredstider. Skärgårdsflottan, från 1777 benämnd arméns flotta, sågs som en modern och avancerad del av krigsmakten. Den skulle genom understöd och landsättningar samverka med armén i kustområdena. Trots sina berömda insatser, bland annat vid Svensksund 1790, har flottan fatt begränsat utrymme i tidigare svensk historieforskning.
Antologin "Skärgårdsflottan" behandlar frågor kring fartygens utveckling, flottans bemanning och stridstaktik samt dess krigsansträngningar. Skribenterna sätter in den i ett vidare militärt och socialhistoriskt perspektiv och ger därmed en fördjupad kunskap om frihetstiden och det gustavianska samhället.
De flesta bidragen är resultat av projektarbeten vid Historiska institutionen i Uppsala, andra har skrivits av forskare med inriktning mot marin- och militärhistoria.