En nordisk berättelse i ord och bild, om eldstaden och huset, som sträcker sig fram till 1800-talets slut, när fotogenlampor och köksspisar av gjutjärn blev allt vanligare. "Husets hjärta" var den stora, vitlimmade köksspisen och bakugnen i köket som spred värme och doft av mat och nybakat bröd.
I ett nordist perspektiv kan spisar vara utformade på många olika sätt - från en enkel härd mitt på golvet till en stor öppen spis i stugans hörn. Bastu- och rökugnar, sättugnar, köksspisar och kaminer av gjutjärn.


När det gäller spisarna och husens konstruktion möter man ibland en sorts folklig funktionalism. Enkla hus som ofta saknar färg eller annan dekor, ibland med en utformning styrd av knapphet på lokala byggmaterial. Ordet vacker användes nog aldrig i dessa samanhang, men de är ändå så fridfullt vackra - Duvugardar på Färöarna, fjällgården Dokken i Norge, finngården Ritamäki i västra Värmlands Tolvmilaskog. Många av bokens hus var ännu bebodda för en mansålder sedan. De har använts, blivit lite sneda med tiden eller byggts till efterhand - de är unika bostadsminnen som måste bevaras...