Möten kan alltså upplevas som provokativa, ibland som hotfulla. Samtidigt blir mitt credo: det är klart att vi ska mötas, att vi ska provoceras, att vi ska forceras till att avdramatisera och justera jagets strukturer och uppgifter, att vi på det sättet ska drivas till förändring. För gör vi inte det kommer vi enbart att stagnerat hålla oss fast vid det redan funna, vilket ju oftast är lika med det som var, och då kommer vi raskt kulturens och det fortsatta livets slutliga förstelnande, även vår egen död närmare. Möten är därför garanten för det fortsatta livet, som naturligt kommer att bli något helt nytt, något ännu inte funnet. Det är dit vi måste.«