I början av 1900-talet stod Europa på höjden av sin makt, rikedom och prestige. Man dominerade världen. Vid sekelskiftet 1900 var det få länder som utmärktes av demokratiska statsskick. Det rörde sig istället om olika former av klassherravälde. De flesta av de ledande makterna drevs dessutom av drömmar om egna imperier. Så följde världskrigen. 1945 låg stora delar av samma Europa i ruiner. Var det straffet för Europas högmod och dess aggression runtom i världen eller handlade det om slumpens inflytande i kombination med prestige och billigt schackrande?