I "Om revolutionen" analyserar filosofen Hannah Arendt ett fenomen som präglat den moderna tidens historia. Hon följer revolutionsidén från den amerikanska och den franska revolutionen via den ryska till Ungernupproret i sin egen samtid och utvecklar samtidigt en politisk teori som utmanar både den liberala och den socialistiska traditionen. För henne är revolutionen inbegreppet av politik: människor som handlar tillsammans i syfte att ordna sina gemensamma angelägenheter. En revolution är inte bara ett uppror, den handlar framför allt om att grundlägga en ny politisk ordning som garanterar medborgarnas frihet att styra sig själva: den är en "constitutio libertatis". En revolution fullbordas först genom antagandet av en sådan konstitution eller författning.

Enligt Arendt har den franska revolutionen på ett olyckligt sätt kommit att bli mönsterbildande för vår förståelse av vad en revolution egentligen är. Till skillnad från denna lyckades nämligen den amerikanska revolutionen att grundlägga en ny politisk ordning. Den var enligt Arendt en rent politisk revolution med offentlig frihet som mål, medan den franska, som kom att präglas av den ”sociala frågan”, övergick i terror och skräckvälde.

"Om revolutionen" erbjuder en idéhistoriskt vindlande och politisk-teoretiskt fascinerande läsning som får oss att tänka igenom våra föreställningar om politik, medborgarskap och frihet.

Hannah Arendt (1906–1975) var en 1900-talets viktigaste politiska tänkare. Hennes liv och skrifter speglar århundradets erfarenheter, men hon har på senare tid tilldragit sig allt större uppmärksamhet som en tänkare som kan kasta ljus också över vår nuvarande politiska belägenhet. Av Arendt har Daidalos även givit ut "Människans villkor", "Den banala ondskan", "Mellan det förflutna och framtiden", "Om våld" och "Totalitarismens ursprung".