När svälten redan står runt hörnet krävs ett särskilt mod för att sätta ned foten och säga "Nog nu!" På egen hand måste Adrian och hans kamrater lära sig att organisera, att göra motstånd. I Vilhelminas skogar inleder de en ojämn kamp, en kamp mellan de som har och de som inte har. Huggarlaget bärs fram av styrkan de får ur sin gemenskap, men även denna sätts på prov när längtan efter något större, något bättre, drar åt olika håll.

Adrian slits mellan kärleken till sin mor, sina syskon, sin hembygd och den nya kärleken till Alvar, som fått blicken på Europa och Spanien där fascismens framfart gör det klart för dem, att deras kamp är en del av något mycket större.

Hur ska de jämka denna längtan bort och hem? Hur ska de orka stå pall, när stridens gång mäts i årstiders växlingar och i hjärtats slag?