En man och en kvinna möts på en järnvägsstation. De är båda främlingar, gäster i ett annat land. Deras väntan blir ett sätt att besjäla ursprunget och deras historiska bakgrund. Mannen är på väg hem från en prisutdelning. Kvinnan missade bussen efter en basketmatch. Han ritar av kvinnan och hon ger honom sin historia om farfar Harry i gåva. Hennes kärlek till Harry följer henne som en hjälpande kraft genom livet. Hennes livliga kärleksberättelse är ”som om hon ålagts att utföra ett heligt uppdrag” och påminner mannen om hans egna minnen från hemlandet. Barndomen öppnar nya fåror i den nya vardagen. En farfar lever kvar i sinnet hos dem båda.

… Grenen var nära att brista, men farfar var inte det minsta rädd. Han var arg på sin bror Gregoris. Jag stod nedanför vid stammen och grät och bönföll farfar att komma ned därifrån. ”Jag tänker inte komma ner förrän Gregoris bett dig om ursäkt”, sade farfar. Där satt två fåglar, en på vardera sidan om honom. Den ena fågeln var en duva, den andra såg ut som en rovfågel, en örn eller en falk. ”Om du inte kommer ner därifrån så ta i alla fall duvan, farfar, men akta dig för den andra fågeln!” skrek jag. När farfar sträckte sig efter duvan brast grenen…