En plats i paradiset är en verklighetsnära skildring om kärlek och hopp om en bättre tillvaro, men det är också en berättelse om våldet som vardag. Vi följer folklivet på en buss i Bagdad, rör oss i myllret på gatorna i Teheran och sitter med som osynliga iakttagare utanför husen i Halabja. Vi gömmer oss för angripare, tar oss över ödsliga bergsmassiv och är med i dramatiska händelser i Saddam Husseins Irak.

Hama Dostan berättar brinnande, men ändå lågmält, om förföljelse och fångenskap, om tortyr och om en tid i dödscell. Vi följer honom under flykten från Helvetet och i sökandet efter Paradiset. I porten till den andra världen möter avvisning, nya fängelser och, när allt hopp är ute, den åtråvärda inträdesbiljetten. Men i det nya, främmande paradiset finner vi inte bara lycka och kärlek, där finns också längtan, rotlöshet, oro, utanförskap, kulturskillnader och kollisioner. Två världar möts i flyktingens vardag.

Samma kväll som huvudpersonens dotter föds i sitt nya hemland, får han syn på en notis på textteve: ”Stad i Irak bombad med kemiska stridsmedel.” Dessa få ord får oss att återvända till krigets skuggor och ett sökande bland ruiner.