Fotografering uppfattades under 1800-talet som konsten att skriva eller teckna med hjälp av ljus, dock med inverkan av kemiska processer och mekanisk registering i kameran. Fotografiet karaktäriserades som ett avtryck eller ett spår som naturen själv lämnade på den ljuskänsliga plåten, och det föreställer ett verkligt objekt som existerade framför kameran. Senare har man insett fotografens aktiva roll i fotograferingsprocessen och började därför se fotografierna som tolkningar på samma sättä som målningar.