Lundapsykiatrikern Erik Essen-Möller valde en ovanlig kombination genetik och psykiatri. Han efterträdde Henrik Sjöbring som professor och lade mycken möda på att tolka och sprida sin företrädares lära om psykisk konstitution. Essen-Möllers egna viktiga bidrag gällde psykiska sjukdomars ärftlighet och förekomst hos tvillingar, samt studier av hälsa och sjukdom hos befolkningen i en by utanför Lund. På äldre dar blev han en hängiven seglare och tillbringade sin sista tid vid Gullmarsfjorden i Bohuslän. Håkan Westling har tidigare skrivit Medicinska fakultetens historia och uppmärksammade böcker om Ivan Bratt och Nils Alwall. Här tecknar han bilden av en av psykiatrins stormän även med internationella mått. Berättelsen om Erik Essen-Möller påminner oss om den ständiga ompröv-ningen av forskningens sanningar. Att läsa om steriliseringsfrågorna med 2000-talets glasögon är en lärorik upplevelse. Det skriver Westling och konstaterar att de etiska problemen inte är borta de är bara annorlunda.