En studie av några av Johan Olof Wallins mest berömda psalmer presenteras i denna avhandling. Den tidigare forskningen kring Johan Olof Wallins psalmdiktning har främst uppmärksammat Wallins tidiga utveckling som psalmdiktare och arbetet med 1819 års svenska psalmbok. I sin avhandling har Håkan Möller koncentrerat sin undersökning till några av Wallins många psalmtexter, för att kunna visa hur de är uppbyggda och vilka teologiska budskap de förmedlar. Håkan Möller finner, något förenklat, en tvådelad struktur: den själsliga våndan hos den osaliga, fallna människan som sedan får upprättelse genom Kristus.